Ula vet inte svaret

Ula övar på att undra högt tillsammans med Pip, också när svaret saknas.

För barn 3–6 år · 6 min 0 sek

Skapa sagan där ditt barn hörs och syns · Gratis i höst.

Sagorna bygger på forskning om hur barn lär sig känna igen känslor och bry sig om varandra. Läs om forskningen.

Läs hela sagan

Lyktan tänds i skogen nu. Alla vännerna och du, Pip och Mo och Nell står där.

Lyktskogen, en hjärtsaga från Moodly.

Hej, du! Välkommen till skogen där lyktorna lyser. Sätt dig här på mossan. Det är morgon, och daggen glittrar som små pärlor på varje grässtrå.

Ugglan Ula satt på sin gren med anteckningsboken i knät och glasögonen uppskjutna på huvudet. Hon väntade. Varje morgon kom någon med en fråga.

Först kom rävungen Tibo, med ena stöveln full av vatten.

Ula! Varför blir pölar blöta?

Hoo. För att de är gjorda av regn, Tibo.

Ah! Klart!

Sedan kom igelkotten Nell, med ett löv fast i taggarna.

Ula … varför blir löven gula på hösten?

Hoo. För att träden ska vila. Då försvinner det gröna i löven, och det gula syns.

Nell nickade och skrev det i luften med tassen. Ula skrev det i sin bok. Det var Ulas bästa stund på dagen.

Sist kom musen Pip, andfådd, med halsduken på sned.

Ula! Ula! Vart tar lyktornas ljus vägen när det blir morgon?

Ula öppnade näbben. Sedan stängde hon den igen.

Hoo … det … det är …

Hon bläddrade fram och tillbaka i boken. Det stod ingenting om lyktornas ljus.

Vet du inte?

Ula drog sjalen tätare om sig och stoppade boken under vingen.

Jag … måste tänka lite.

Hon vände sig mot skogen. Hon skämdes för att hon inte kunde svara på Pips fråga.

Pip klättrade upp på grenen och satte sig bredvid. Svansen krullade sig runt grenen.

Jag vet nästan aldrig någonting.

Hoo?

Men det är det roliga! Då får man gissa. Vill du gissa med mig?

Ula tittade på Pip länge. Sedan drog hon fram boken, lite grann.

Gissa … hur då?

Jag gissar att ljuset kryper in i daggdropparna och sover där. Kolla! De glittrar!

Ula kikade ner på gräset. Solen glittrade i daggdropparna.

Hoo. Det är … en väldigt bra gissning.

Lyktan tändes för att Pip var med Ula. Ula hade skämts för att hon inte kunde svara på hans fråga. Men Pip satte sig hos henne och ville gissa tillsammans. Då slutade Ula skämmas, för hennes gissning fick också vara med, och hon drog fram boken igen.

Nu kom de andra fram under grenen. Tibo, Nell och björnen Mo med en korg blåbär.

Hoo. Jag vet inte vart lyktornas ljus tar vägen. Vill ni gissa?

Det blev alldeles tyst. Ula, som alltid visste svaret, hade bett om en gissning! Sedan började alla prata på en gång.

In i mina stövlar! Därför blir de så varma!

In i mina taggar. Därför glittrar de i solen.

Hmmm. Jag tror att ljuset går hem och äter frukost. Det gör vi också.

Pip skrattade så att han nästan föll ner från grenen. Nu får du gissa också. Vart tror du att lyktornas ljus tar vägen när det blir morgon? Det finns inget fel svar.

Ula skrev ner varje gissning i sin bok. Det blev den längsta sidan hon någonsin skrivit.

När de andra hade gått satt Ula kvar med boken öppen. Överst på den nya sidan stod det med stora bokstäver: Saker jag inte vet.

Den sidan tyckte hon nästan bäst om.

Hoo. Nästa gång har jag en ny fråga. Och ingen vet svaret.

Nu får du tänka efter. Finns det något du undrar över som ingen vet svaret på? Du får svara som du vill.

Prata om sagan

Vilken gissning var roligast, tycker du?