Mo och åskan

Mo övar på att berätta att åskan känns läskig, och Nell stannar kvar hos honom.

För barn 3–6 år · 6 min 45 sek

Skapa sagan där ditt barn hörs och syns · Gratis i höst.

Sagorna bygger på forskning om hur barn lär sig känna igen känslor och bry sig om varandra. Läs om forskningen.

Läs hela sagan

Lyktan tänds i skogen nu. Alla vännerna och du, Pip och Mo och Nell står där.

Lyktskogen, en hjärtsaga från Moodly.

Hej, du! Välkommen till skogen där lyktorna lyser. Kom, sätt dig här bredvid oss. Det har blivit eftermiddag i skogen, och himlen har blivit grå som en gammal tekanna.

Björnen Mo stod utanför sin grotta och tittade upp.

Hmmm. De där molnen ser tunga ut.

Musen Pip kom springande uppför stigen, med halsduken fladdrande efter sig.

Mo! Mo! Det kommer regn! Får vi vara hos dig?

Bakom Pip kom rävungen Tibo i sina omaka stövlar, en blå och en röd. Och sist igelkotten Nell, med mössan nerdragen över öronen.

Hmmm. Kom in, allihop. Du också.

Inne i grottan var det varmt. Det luktade blåbärssylt och ved. Ugglan Ula satt redan i fönstret med sin anteckningsbok.

Mo stelnade till, med en syltburk i tassen.

Vad var det där?

Hoo. Det var åskan. Den är långt borta än så länge.

Mo ställde ner burken. Lite för snabbt. Det sa klonk.

Pip ville bygga en koja av filtar. Tibo ville vara kojans dörr. Nell hämtade kuddar. Men Mo hjälpte inte till som han brukade.

När det mullrade igen var Mo borta.

Mo? Var är du?

Under bordet syntes en stor, honungsfärgad rygg. Och en grön kofta. Mo försökte gömma sig. Men en björn får inte riktigt plats under ett bord.

Mo … leker du kurragömma?

Det blev tyst en stund.

Hmmm. Nej. Jag tycker inte om åskan.

Pip tittade på Tibo. Tibo tittade på Pip.

Men … du är ju den största i hela skogen!

Nell sa ingenting. Hon lade ner kuddarna. Sedan kröp hon in under bordet, ända fram till Mos stora tass. Där satte hon sig.

Mo blundade hårt. Nell lade sin lilla tass ovanpå hans.

Jag är också rädd för höga ljud. Därför vet jag en sak.

Hmmm?

Jag kan bli rädd för höga ljud ibland. Det känns bättre när någon sitter med mig då.

Lyktan tändes för att Nell tröstade Mo. Mo hade varit rädd för åskans höga muller. Men Nell kröp in under bordet och höll hans tass. Åskan mullrade fortfarande, men nu var Mo inte ensam, och han kände sig lite lugnare.

Mo öppnade ögonen. Han tittade på Nells lilla tass. Och så andades han ut, länge och lugnt.

Tibo drog fram en filt och hängde den över bordskanten.

Då är bordet vår koja. Och jag är dörren!

Pip kröp in med två kuddar. En till Mo och en till Nell. Själv satte han sig i Mos knä. Ula hoppade ner från fönstret och tog plats vid bordsbenet.

Hoo. Ska vi räkna? När det blixtrar börjar vi. Och när det mullrar slutar vi. Ju längre vi hinner räkna, desto längre bort är åskan.

Det blixtrade, och alla började räkna tillsammans. Du kan räkna med oss. Ett … två … tre … fyra …

Fyra! Nu är åskan längre bort!

Nästa gång räknade de till sex.

Sedan till tio. Mo räknade högst av alla.

Hmmm. Tio. Nu är åskan långt borta.

Regnet blev små droppar utanför fönstret. Tibo, som skulle vara kojans dörr, somnade där han satt, med svansen över ansiktet. Pip snarkade i Mos knä.

Mo tittade på Nell, som fortfarande höll tassen på hans.

Hmmm. Tack, Nell. Jag var rädd för åskan, och du höll min tass.

Jag ville vara hos dig.

Mo log så att det syntes ända upp i ögonen.

Nästa gång det mullrar vet jag var jag ska sitta, nämligen bredvid er.

Nu får du fundera. Vem vill du sitta bredvid när något känns lite läskigt? Du bestämmer själv.

Prata om sagan

Vad är en sak som känns lite läskig, och vem kan du ha bredvid dig då?