Meny
Hör sagan med ditt barns namnGratis resten av 2026 · inget kort

Tips för kvällen

Separationsångest hos barn: tecken, vardag och när ni söker stöd

Ni sitter på sängkanten och tänker gå ut ur rummet. Då kommer frågan: "Vart ska du?" Sedan en till: "Kommer du tillbaka?" Ibland är det en kväll av många, och ibland känns det som att hela dagen kretsar kring avskeden.

"Separationsångest hos barn" är en fråga många föräldrar söker svar på. Här går vi igenom vad 1177 och Rikshandboken i barnhälsovård skriver om tecken, om vad ni kan göra och om när det är läge att be om stöd. Texten gäller hela vardagen. Om det främst handlar om lämning på förskolan har vi en egen text: Barnet gråter vid lämningen.

Vanlig saknad eller separationsångest?

1177 skriver att de flesta barn ibland är oroliga för att bli lämnade, till exempel när de lämnas på förskolan eller skolan. Vid separationsångest påverkas hela tillvaron. 1177 nämner som exempel att barnet inte vill vara ensamt i sitt rum eller sova i sin egen säng, och att barnet ibland uttrycker rädsla för att föräldern ska dö eller försvinna.

Rikshandboken beskriver separationsångest som att barnet känner ångest när det ska skiljas från föräldrarna, till exempel vid lämning på förskolan eller vid lek hemma hos andra. Barnet kan vara upptaget av tankar om att något hemskt ska hända barnet själv eller föräldrarna när de är åtskilda. Enligt Rikshandboken hör separationsångest, tillsammans med specifik fobi, till de vanligaste ångestsyndromen hos små barn.

Rikshandboken skriver också att det är naturligt och önskvärt att barn är beroende av sina föräldrar. Barnet behöver hjälp först när ängsligheten hindrar barnet i vardagen eller leder till konflikter i familjen.

Vad ni kan göra hemma

Det här är vad Rikshandboken och 1177 beskriver:

  • Små steg, tillsammans. Rikshandboken skriver att barn minskar rädslan för att vara utan föräldrarna genom positiva erfarenheter av att klara sig själva eller med andra vuxna. Det sker gradvis och tillsammans med barnet.
  • Berätta varför. Rikshandboken föreslår att ni förklarar att det inte handlar om att ni vill vara ifrån barnet, utan om att barnet ska få vara med om roliga saker på egen hand.
  • Ta oron på allvar och uppmuntra ändå. Rikshandboken beskriver att ängsliga barn ofta söker försäkringar för att bli lugnade, och att det på sikt kan leda till att barnet behöver ännu fler. Bekräfta att oron finns och uppmuntra barnet att prova.
  • Undvik inte det som är svårt. 1177 skriver att undvikande förstärker ångesten, och att det är bra att uppmuntra barnet att göra det barnet är rädd för, med lagom höga krav. Det hjälper inte att skälla på ett barn som redan är rädd.

Kvällen och sovandet

Rikshandboken skriver att ängsliga barn ofta har svårt att somna eller att sova hela natten. Att barnet sover nära eller tillsammans med er kan hjälpa en period. När det blir ohållbart finns hjälp att få med strategier som lär barnet att somna själv, enligt Rikshandboken.

Folkhälsomyndigheten råder föräldrar till barn i åldern 3–5 år att hålla fast vid regelbundna rutiner, till exempel att läsa en saga före läggdags, och att undvika skärmar minst en timme före sömn. 1177 beskriver att tydliga rutiner hjälper barnet att förstå när det är dags att sova, med exempel som bad, pyjamas, tandborstning, en bok och lugnt samtal. Mer om det i vår text om kvällsrutin för barn 3–6 år.

Ett eget förslag, och inget som 1177 eller Rikshandboken skriver: avsluta kvällen med samma korta mening varje gång, till exempel "Jag tittar in när jag har diskat". Då vet barnet vad som händer och när ni kommer tillbaka.

Dagen efter ett svårt avsked

Rikshandboken skriver att ni först bör se till att barnet har det bra på förskolan om barnet inte vill gå dit. Personalen kan till exempel ge barnet en lugn plats att leka på med en kompis, eller en vuxen som barnet tycker extra mycket om och som ser barnet lite särskilt. Prata med förskolan om vad som fungerar vid lämning och hämtning.

När ni vill ha stöd

1177 skriver att ni ska kontakta vården om barnet har så mycket oro och ångest att det påverkar vardagen och ni upplever situationen som svår att hantera, eller om ni oroar er för barnets utveckling. För barn upp till sex år kan ni vända er till BVC. Ni kan också ringa 1177 för sjukvårdsrådgivning. Enligt 1177 räknas ångest som ett ångestsyndrom när besvären har funnits i minst sex månader och påverkat vardagen.

Rikshandboken skriver att barnet bör bedömas av en psykolog om ångesten och ängsligheten inte avtar inom ett par månader.

Texten är ett allmänt stöd och ersätter inte kontakt med BVC eller vårdcentralen.

Till kvällen

Lyktskogens gratissagor handlar om att höra ihop även när man inte är på samma plats. I Mo och den första lyktan sätter sig björnen Mo hos en liten mus som är rädd, och i slutet delar Mo och Pip en hemlig handkram: krama handen tre gånger, det betyder "vi hör ihop". Sagan är drygt åtta minuter lång och passar för barn 3–6 år.

Sagorna bygger på forskning om hur barn lär sig känna igen känslor och bry sig om varandra. Skapa ert barns egen saga på lyktskogen.se.

Fler tips för kvällen

Alla tips för kvällen

Källor

Texten bygger på dessa sidor. Det som är vårt eget förslag är markerat i texten.